Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet VIKING
VIKING
Definition av VIKING
- plundrare och sjökrigare från Norden under vikingatiden (ca 790-1100 e. Kr.), ibland även om deltagande i sjöfärder från dessa länder med andra syften, exempelvis handel
- mer allmänt om invånare i Norden under den aktuella tiden, nordbo
- långväga färd, vikingafärd
- ett mansnamn
Antal bokstäver
6
Är palindrom
Nej
Sök efter VIKING på:
Exempel på hur man kan använda VIKING i en mening
- Ordet viking dyker först upp i fornengelska källor, och i de flesta tidiga källor, inklusive nordiska, syftar det på pirater, utan närmare specifikation av ursprung.
- Pirater har funnits så länge människor har färdats på haven, och kallades på flera västeuropeiska språk viking fram till 1400-talet, när ordet pirat kom i bruk.
- En legend berättar att en viking en natt steg på en tistel och skrek av smärta, och därmed larmade skottarna.
- Hans kämpar for under färden bort i viking, och han blev då angripen av Hugleiks kusiner Jörund och Erik.
- Björn Järnsida, latin bier cotae ferrae, Björn Járnsíða, var en viking som gjorde vikingatåg i Frankrike och Medelhavet på 800-talet, och anses vara en av Sveriges sagokungar.
Förberedelsen av sidan tog: 67,36 ms.
