Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet VOKAL

Definition av VOKAL

1. bokstav som representerar sådant språkljud; (i svenska räknas a, e, i, o, u, y, å, ä och ö dit)
2. (lingvistik) tonande, stavelsebildande språkljud som bildas med ringa förträngning av språkröret

Exempel på hur man kan använda VOKAL i en mening

• C uttalas normalt som S framför mjuk vokal (e, i, y, ä och ö) och som K framför hård vokal (a, o, u och å) och konsonant.
• C uttalas normalt som S framför mjuk vokal (e, i, y, ä och ö) och som K framför hård vokal (a, o, u och å) och konsonant.
• Delsbo (uttal , med kort vokal) är en tätort i Delsbo socken i Hudiksvalls kommun, i Hälsingland och ligger 33 kilometer väster om Hudiksvall.
• Termen är dock inte entydig, ibland används den endast om tecken som markerar att en vokal inte ingår i en diftong.
• Allitteration innebar att barnets namn skulle börja på samma konsonant som förälderns namn eller på vokal om förälderns namn börjar på vokal.
• Den idealiska och mest förekommande stavelsen i världens språk består av en inledande konsonant och en vokal, till exempel "da".
• En vokal är ett språkljud som bildas utan förträngning eller avspärrning i de delar av talapparaten som är ovanför glottis.
• Varje symbol representerar en konsonant och en vokal ihop och symbolerna är organiserade i grupper med liknande symboler, efter både konsonant och vokal.
• Bokstaven uttalas enbart om den står i början av stavelse, och heller inte fungerar som bärare av vokal, så kallad "vilbokstav".
• För att markera avsaknad av vokal används annars en halant/virama (se tabellen med specialtecken nedan).
• En variant av digraf är dubbelskrivna konsonanter, som i standardsvenskan inte betecknar ett annat och längre konsonantfonem och ofta syns efter kort vokal.
• Blues är en form av vokal och instrumentell musik med ursprung i arbetssånger, sjungna av svarta slavar i USA.
• Konsonantgrupp, konsonantklunga eller konsonantkombination uppstår när flera konsonantljud avlöser varandra i ett ord, utan mellanliggande vokal.
• Synkope, en språkvetenskaplig term, som innebär att en (obetonad) vokal i ett ord försvinner (inte initialt eller finalt).
• Apokope (uttalas a'på:kåpe) är en fonologisk term som innebär att ett språkljud (oftast vokal) i slutet av ett ord faller bort.
• En vokal förlängs om den får primär eller sekundär betoning förutom när det är den sista stavelsen i ett ord som betonas.
• Varje konsonant har en medföljande vokal a vars kvalité kan förändras med hjälp av diakritiska vokaltecken.
• Akustiska undersökningar har visat att Viby-i är en centraliserad vokal , med en låg andra formant (F2) och en någorlunda hög första formant (F1).
• Det motsvarar i många språk uttalet av en obetonad, reducerad, kort vokal, men definitionen är något flytande.
• Han komponerade såväl instrumental som vokal musik, men bröt med faderns polyfona kontrapunktiska barock och blev i stället den främsta företrädaren för den känslosamma rokokomusiken.

Förberedelsen av sidan tog: 135,92 ms.