Definition & Betydelse | Svenska ordet VOKALHARMONI

Definition av VOKALHARMONI

1. (lingvistik) den fonologiska process inom som i vissa språk syftar till att låta alla vokaler i ett ord överensstämma med varandra i uttalskarakteristika

Exempel på hur man kan använda VOKALHARMONI i en mening

• Till skillnad från finskan och den mer avlägset besläktade ungerskan saknas vokalharmoni i riksspråket (exempel: tänav, süütus, sellepärast) och de flesta dialekter.
• Typiskt för turkspråk är agglutination, vokalharmoni, användandet av postpositioner, ordföljden subjekt–objekt–predikat samt avsaknaden av genus.
• Turkmeniska uppvisar vokalharmoni, agglutination, samt avsaknad av grammatiskt genus och oregelbundna verb.
• I undervarieteten som talas i Nattavaara med omnejd saknas ofta vokalharmoni och är i så måtto jämförbar med estniska.
• Teorin bygger på att båda språkgrupperna är agglutinerande, använder sig av vokalharmoni, saknar grammatiskt genus och har flera med varandra likartade ord, däribland pronomen som anses vara ovanliga som lånord.
• Adamawa-Ubangispråk har ofta partiell vokalharmoni, som inbegriper begränsningar av samförekomst av vokaler i ett ord.
• Assimilation av ljud som inte gränsar till varandra kallas fjärrassimilation, vilket man bland annat finner i finskans vokalharmoni.
• Casali (1995) försvarar hypotesen att proto-Volta-Kongospråket ursprungligen hade ett vokalsystem med nio eller tio vokaler och tillämpade vokalharmoni och att denna uppsättning har reducerats till ett sjuvokalsystem i många Volta-Kongospråk.
• Såsom andra turkspråk begagnar jakutiskan vokalharmoni, är ett agglutinerande språk och saknar grammatiskt genus.

Förberedelsen av sidan tog: 115,36 ms.