Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet ÄNDE

Definition av ÄNDE

1. plats eller punkt där något upphör eller tar stopp eller slut

Exempel på hur man kan använda ÄNDE i en mening

• Sjön har också gett namn åt tätorten Borensberg som ligger i dess östra ände och åt Borenshult med Borenshults slussar i Motala.
• Sjön har också gett namn åt tätorten Borensberg som ligger i dess östra ände och åt Borenshult med Borenshults slussar i Motala.
• Det har därigenom kommit att härledas från en transkription av sanskritens Bhoṭa-anta (भोट-अन्त, "Tibets ände"), som en beskrivning av Bhutans läge i södra delen av den tibetanska högplatån.
• Perioden inleddes under det kalla kriget, utvecklades via glasnost och perestrojka, påverkades av Berlinmurens fall och tog en ände efter den sovjetiska misslyckade statskuppen 1991.
• Mälardalen omfattar allt kustland från Mälarens västra ände fram till dess utlopp vid Östersjön, ungefär motsvarande sydvästra Uppland, sydöstra Västmanland och norra Södermanland.
• En stoll eller dagort (efter tyska "Stollen"), är en horisontell ort, som i sin ena ände har förbindelse med en vertikal bergsida.
• Broadway (bokstavligen: "breda vägen") sträcker sig från Battery Park vid Manhattans södra ände och fortsätter norrut parallellt med Hudsonfloden.
• En av primrarna är komplementär till sekvensen på en DNA-sträng i dubbelspiralen och den andra är komplementär till sekvensen på den andra strängen, men vid motsatt ände av regionen som ska amplifieras.
• Saosyant (avestiska: 𐬯𐬀𐬊𐬳𐬌𐬌𐬀𐬧𐬝 saoš́iiaṇt̰) är namnet på den upplysta människan i Zarathustras Sånger och också beteckningen på världsfrälsaren som enligt zoroastrismen ska framträda i tidens ände.
• Där finns ock ett ställe som heter Himinbjörg; det står vid himlens ände vid brohuvudet, där Bifrost når fram till himmelen.

Förberedelsen av sidan tog: 116,81 ms.