Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet ÄNDELSE

Definition av ÄNDELSE

1. (lingvistik) morfem som normalt placeras sist i ett ord och som skiljer olika ordformer inom ett paradigm från varandra

Exempel på hur man kan använda ÄNDELSE i en mening

• Namnet kommer av förledet os- med betydelsen "åmynning", "källsprång" och ändelsen -ie, en vanlig ändelse i sydvästra Skåne med betydelsen "(grav)hög".
• Ordet ism är en substantivering av suffixet -ism, en grammatikalisk ändelse som i sig används för att bilda substantiv, till exempel kommun+ism eller liberal+ism, men ism-formen har som regel en betydelse som är skild från det ursprungliga huvudordet i sammansättningen.
• Suffix (även postfix eller ändelse) är en betydelsebärande orddel (morfem) som placeras efter rotmorfemet, (eller i sammansatta ord rotmorfemen), men som i sig själv inte kan utgöra ett självständigt ord.
• Ändelsen -eå har troligen uppkommit genom en kompromiss mellan en ursprunglig ändelse -a (ackusativform -o) och en senare nominativformen som kommit att sluta på -e.
• Om ett av kasusen i ett språk med flera sådana är omarkerat (får ingen ändelse eller motsvarande), brukar det ofta vara nominativ.
• Dess ändelse är en böjningsform av hög (skånska höj) som redan under senmedeltid har blivit till -ie.
• att fler ord har ursprunglig ändelse på -ar, medan i västnordiska språk ord som ursprungligen böjdes så, har övergått till i-stammar, det vill säga har plural på -ir istället för en ursprunglig pluraländelse på -ar.
• Svinlatin är en svensk variant som använder -öff som ändelse i stället för -ay, och således gör kopplingen till grisar mer uppenbar.
• I preteritum (aktiv form) slutar de på -ade, -de, -te eller -dde, eller saknar ändelse och får vokalväxling.
• Finländska skärgårdsnamn med ändelse -kobbe och -kobba innehåller det i dialekterna levande kobba, kubba eller kobbe för ’kal bergklack i havet’.
• Ordet quattuordeciljon kommer från det latinska prefixet quattuordeca- (fjorton) och med ändelse från miljon.
• Benägenheten att postulera nollmorfem är större för formrika språk, framför allt kasusspråk, där det är naturligt att dela upp paradigmets samtliga ordformer i stam och ändelse.
• Tilljämning är ett fonologiskt fenomen i vissa nordiska dialekter som innebär att vokalerna i en ordstam och dess ändelse assimileras och närmar sig varandra i kvalitet.
• Den populäraste mallen är att byta ordets stamvokal till -e- och ändelse till -ong eller -es: homo > hemong (homosexuell), kontol > ketes (penis), nyabo > nyebong (att prostitutera), polisi > polesong (polis).
• Inom botaniken latiniseras namn på släkten härledda från personnamn i den mening att de ges en feminin ändelse (exempel Adansonia från Michel Adanson, Didierea från Alfred Grandidier), medan artnamn härledda från personnamn, länder eller platser ges antingen en genitivändelse (exempel grandidieri, saharae) eller en adjektivändelse (exempel clusianus efter Carolus Clusius – som i sin tur är en latinsering av Charles L'Escluse, som levde 1526–1609 då latinisering av själva personnamnet var bruklig – suecicus, gotlandica).

Förberedelsen av sidan tog: 70,25 ms.