Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet ADVERB

Definition av ADVERB

1. (lingvistik) ord som beskriver ett verb, ett adjektiv eller ett annat adverb

Exempel på hur man kan använda ADVERB i en mening

• Adverb (latin adverbium, av ad ”till” och verbum ”ord”, alltså ”biord”) är enligt traditionell grammatik en ordklass.
• Tidsdeixis: har att göra med tidpunkter och hur det förhåller sig till yttrandestunden, fraser av typen i dag och i fjol och av pronominella adverb som sedan.
• När svenska adjektiv och adverb kompareras görs detta med ändelserna -(a)re och -(a)st eller genom tillägg av mer/mera för komparativ och mest för superlativ.
• Superlativ (från latinets superlativus) är inom grammatiken en böjningsform, komparation, för adjektiv och adverb.
• Den förekommer till exempel i finska, men saknas i indoeuropeiska språk där funktionen i stället ofta återges med konjunktiv eller genom en omskrivning (på svenska exempelvis med "torde" eller ett adverb såsom "kanske").
• Förutom prepositionsfras, som i detta exempel, uttrycks rumsadverbialet ofta av adverb, till exempel Han arbetade hemma.
• Gradadverbial är en satsdel (ett adverbial) som i det mest typiska fallet utgör en bestämning till ett adjektiv eller ett adverb, exempelvis Karin är påfallande vacker, Karin sjunger påfallande vackert, där påfallande är gradadverbialet.
• Full nominalkvot räknas ut genom: (antal substantiv + prepositioner + particip) / (antal pronomen + verb + adverb).
• Många -is-ord är adjektiv (såsom bakis, poppis, sotis) och det förekommer även enstaka adverb (bergis i betydelsen ”säkert”) och en interjektion (grattis).
• Det finns tio ordklasser (część mowy) i polska språket: substantiv (rzeczownik), adjektiv (przymiotnik), verb (czasownik), räkneord (liczebnik), pronomen (zaimek), adverb (przysłówek), preposition (przyimek), konjunktion (spójnik), interjektion (wykrzyknik) och partikel (partykuła).
• Den typiska ordföljden kan summeras som subjekt – (verbpartikel) - verb - objekt - adverb; preposition - substantiv; ägd - ägare; substantiv - adjektiv.
• vilka inte naturligt hör hemma i de mer etablerade ordklasserna adverb, konjunktioner, prepositioner och interjektioner.
• Men medan objekt traditionellt förknippas med transitiva verb står komplement gärna vid andra ordklasser, till exempel adjektiv: rik på olja, full av tillförsikt, men också vid adverb: långt från hemmet.
• Relativsats, eller relativ bisats, är en attributiv bisats, där bindeordet, alltså det ord som realiserar anknytningen till överordnad sats, utgörs av ett relativpronomen, ett relativt adverb eller – i svenskan – subjunktionen som.
• Ett relativt adverb kan, vid sidan av relativpronomen och - i svenskan - subjunktionen som, fungera som bindeord i en relativ bisats.
• Partikelverb är verb i språket som utgörs av ett verb och en partikel, oftast i form av ett adverb eller en preposition.
• Kasuset skall inte förväxlas med komparativ, en betydligt mer utbredd paradigm som används för att beteckna stegring av adjektiv och adverb.

Förberedelsen av sidan tog: 81,98 ms.