Definition & Betydelse | Svenska ordet ALLOFON

Definition av ALLOFON

1. variant av fonem

Exempel på hur man kan använda ALLOFON i en mening

• En allofon är ett språkljud: en variant av ett fonem i en viss språklig varietet som trots skiljande uttal inte kan ändra betydelsen av ett ord.
• Den labiodentala approximanten återfinns i tyskan och finskan som allofon till , och är standarduttalet av denna i nederländskan.
• Den uppfattas normalt som en allofon av ett generellt -ljud, och återfinns i olika grad i portugisiskan, franskan och tyskan.
• Fri variation innebär att ett fonems olika allofoner kan uppträda utan att den omedelbara språkliga kontexten kräver en given allofon, det vill säga talaren har fritt val bland ett antal allofoner.
• Hypotesen förklarar inte skillnaden mellan den nordiska språkliga varieteterna, men ger en språkintern delförklaring: uppkomsten i svenskan och norskan av vokalen ɞ, och dess långa allofon.
• Lista över ord med kort e i standardsvenska är en lista över ord och böjningsformer av ord som i standardsvenska uttalas eller har uttalats med en kort allofon av fonemet /e/, varvid uttalet skiljer sig från den korta allofonen av fonemet /ɛ/ (ä‑ljudet).
• Den vanligaste uttalsvarianten i rikssvenskan är en alveolar lateral approximant, men det finns även en retroflex allofon efter /r/ i ord som pärla och sorl.

Förberedelsen av sidan tog: 57,74 ms.