Definition & Betydelse | Svenska ordet BÖJNINGEN

Definition av BÖJNINGEN

1. böjningsform av böjning

Exempel på hur man kan använda BÖJNINGEN i en mening

• Deklination (lingvistik) – inom grammatiken böjningen av substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord.
• Katanan, det längre av de två svärden användes i strid man mot man och den enkla böjningen av klingan gjorde ett skärande hugg.
• Deklination (latin declinatio, av declinare, "böja") är inom grammatiken böjningen av nominala ordklasser: substantiv, adjektiv, pronomen och räkneord.
• Genus är inom språkvetenskapen en indelning av ett språks substantiv och pronomen i olika klasser med utgångspunkt från deras inverkan på böjningen av artiklar, adjektiv och verb.
• Det vetenskapliga namnet Plesiosauria samt den svenska böjningen plesiosaurier kommer av , för ”nära till ödla”, ungefär i betydelsen nästan ödla eller angränsande till ödla.
• Alla syftar på ytan mellan en svängd figur och en rektangulär avgränsning, som till exempel ytan mellan böjningen på en valvbåge och en rektilinjär ram, eller den väggyta som omges av valvbågar i en arkad och gördelgesims eller ramen ovanför dessa, eller ytan mellan den mittersta medaljongen på en matta och mattans hörn eller ytan mellan en cirkulär urtavla och hörnen på den infattning där urtavlan sitter.
• Hos den kortfenade grindvalen är böjningen i pectoralfenan inte lika markant, de har en lättare böj istället för det skarpa veck som den långfenade grindvalen har.
• Närmare studier av ljusvariationerna och omloppsbanan har visat att de viktigaste ljusstyrkeförändringarna beror på rotationen av den förvrängda primärstjärnan, även om det antas att den troliga böjningen av banan också kan medföra grunda förmörkelser.

Förberedelsen av sidan tog: 73,25 ms.