Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet BÖJNING

Definition av BÖJNING

1. något som är böjt
2. (substantivering av böja) det att böja (sig); bugning, bock
3. (fysik, om (t.ex. ljud- eller ljus-)vågor) det att böja sig; diffraktion
4. (teknik, hållfasthetslära, om en balk) utböjning med främst deformation i strukturens normalriktning
5. (lingvistik) systematisk förändring i ett ords form med grammatisk betydelse; flexion

Exempel på hur man kan använda BÖJNING i en mening

• Vanligast är att importorden anpassas till svenskt uttal, till svensk stavning och böjning, eller till bådadera.
• En ordlista ger endast en kortfattad (eller ingen) betydelseuppgift, ofta med ett enda exempel, men däremot information om ordens stavning och böjning, alltså rent formmässig information.
• En ordlista innehåller normalt information om ords stavning och böjning, alltså rent formmässig information och ger endast en kortfattad (eller ingen) betydelseuppgift, ofta med ett enda exempel.
• Karnivor kommer från latinets carnivorus, en kombination av carnī- (dativ singular av carō, "kött" – samma ursprung som skära) och -vorus (adjektiv böjning av vorō, "sluka" eller "sätta i sig") som översatt till nusvenska betyder köttätande eller kötteslukande vid direktöversättning.
• Substantivens böjning sker med sex olika kasussuffix för ackusativ, genitiv, dativ, ablativ, instrumentalis och lokativ.
• Latino sine flexione, "Latin utan böjning", internationellt hjälpspråk skapat av italienaren Giuseppe Peano, numera knappast använt.
• Balkteori är en gren av hållfasthetsläran som behandlar sambandet mellan mekanisk spänning och deformation i en balk under böjning.
• Heteroklitisk (från grekiskans he'teros, "annan", och kli'nein, "böja") kallas ett ords böjning, då man inom samma paradigm har minst två stammar.
• Om kraften är mycket stor, till exempel i en stenkross, görs tappen som en excenter för att undvika böjning av axeln.
• Mansnamnet Arne är ett fornnordiskt namn format av en böjning av det fornnordiska ordet Ǫrn för 'Örn'.
• Quincke utförde ett stort antal värdefulla undersökningar, vilka huvudsakligen avhandlade kapillärfenomenen, ljusets böjning, interferens och reflexion samt elektriska företeelser.
• Tempus anges med böjning av det finita verbet (presens eller preteritum) och med hjälp av temporala hjälpverb (ha, skola, komma).
• I början av 1800-talet byggdes serpenter med en fagottliknande böjning och med en dov klang, kallade Bashorn.
• Vokalväxlingarna inordnas i sju avljudsklasser, som tydligast visar sig i de germanska starka verbens böjning.
• Förutom sina böcker om accentlära skriver Herodianus om ortografi och morfologi, speciellt om defektiva verb och andra ord med oregelbunden böjning.
• Mindre vanligt i svenska är böjning genom vokalväxling infix, till exempel får man av stammen spr-ck formerna spricka, sprack, spräcka, och av stammen f-ll formerna falla, föll, fälla.
• Han genomförde också mätningar av ljusets böjning i solens gravitationsfält vid den totala solförmörkelsen den 29 maj 1919.
• Svenskan saknar transfix, men om vi försöker betrakta vissa ord och deras böjning isolerat från vad vi vet om språket i övrigt och om dess övriga ord, är det teoretiskt möjligt att uppfatta vissa böjningar som transfix- (och infix-) konstruktioner.
• De flekterande språken kännetecknas av att enskilda ord ändrar sin morfologiska form genom inre böjning, flektering (från det latinska verbet flecto, vilket betyder böja), för att visa sin relation till andra ord i satsen.
• Den gotländska dialekten kännetecknas av en speciell språkmelodi och av flera diftonger (som i gutamål), men i övrigt är den ganska lika standardsvenskan i böjning och syntax.

Förberedelsen av sidan tog: 111,12 ms.