Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet BIHUSTRU

Definition av BIHUSTRU

1. en annan kvinna som en man i ett polygamt förhållande har utöver sin huvudsakliga hustru

Exempel på hur man kan använda BIHUSTRU i en mening

• Thutmosis I fick även en son (med en bihustru, Mutnofret) som först efter giftermål med sin halvsyster Hatshepsut fick bestiga tronen som Thutmosis II men efter dennes tidiga död blev drottning Hatshepsut farao tillsammans med sin styvson Thutmosis III (son till hennes halvbror och make Thutmosis II samt dennes bihustru Isis).
• Jakobs hustru Rakel, som gav sin tjänstekvinna Bilha som bihustru till Jakob, gav honom namnet Dan eftersom hon nu fått rättvisa.
• Kiya blir så småningom bihustru till Akhenaton och mor till Tutankhamon, medan Nofret är inblandad i diverse äventyrligheter som tar henne till ett antal historiska stater runt östra Medelhavet, inklusive Fenicien och Hettiternas rike.
• I det svenska uppslagsverket Nordisk familjebok från 1906 kallas Fredrikke Dannemand kunungens frilla, ett gammalt nordiskt ord för bihustru.
• Några källor visar att Jan tog sexton bihustrur vid sidan av sin "drottning" Divara van Haarlem, och att han offentligt halshögg sin bihustru Elisabeth Wandscherer, efter att hon gjort uppror mot hans auktoritet.
• Det har ibland föreslagits att hon likt sina två äldre systrar gifte sig med sin far, eftersom hennes namn en gång förekommer i en kartusch, något som normalt enbart förekom för faraoner och deras hustrur; men hon nämns ingenstans som kunglig hustru, bihustru eller drottning, och huruvida hon var gift med sin far är obekräftat.

Förberedelsen av sidan tog: 50,88 ms.