Definition & Betydelse | Svenska ordet BIKTEN

Definition av BIKTEN

1. böjningsform av bikt

Exempel på hur man kan använda BIKTEN i en mening

• Avlat betecknar, inom romersk-katolska kyrkans försoningslära, efterskänkandet av timliga (jordiska) straff som uppkommit till följd av synd och finns kvar trots att den botfärdige fått avlösningen i bikten och dessutom fullgjort den meddelade botgöringen för begångna synder.
• Biktstolen är ofta tredelad: Prästen sitter i mitten avskiljd från de biktande av ett galler och mottar bikten från de troende som knäböjer i de yttre avdelningarna.
• Deras riter påminner delvis om den romersk-katolska kyrkans, de har bland annat sju sakrament (dopet, vigseln, bikten, prästvigningen, konfirmationen, nattvarden och den sista smörjelsen).
• Det en syndare berättare för en präst under bikten, dokumenten kriminella undertecknar för att erkänna vad de har gjort, en självbiografi i vilken författaren medger misstag, är alla exempel på bekännande texter.
• Grekiska hjälpmedel för folkundervisningen under osmansk tid lägger till dessa myronsmörjelsen (som motsvarar konfirmationen), bikten, äktenskapet, ordinationen och de sjukas smörjelse, men den inflytelserike kyrkofadern Thodoros Studiten på 800-talet, menade att även klosterlöftena och begravningsgudstjänsten kunde räknas till sakramenten, vilket John Meyendorff påpekar i Bysantinsk teologi - Historik och lära (Skellefteå 1995).
• Han yrkade, att ofelbarhetsdogmen skulle förkastas, att modersmålet skulle nyttjas i kult och bibelläsning, att prästerna skulle få rättighet att gifta sig, att biskoparna skulle väljas av prästerskapet och församlingen samt att bikten skulle bli fri.
• Myndigheterna hade i några år varnats för att ett allt större antal människor hade bekänt i bikten att de hade gjort sig skyldiga till giftmord, och år 1677 hade polismakten inlett en undersökning av giftförsäljningen i Paris.

Förberedelsen av sidan tog: 92,89 ms.