Definition & Betydelse | Svenska ordet BOCKHORN

Definition av BOCKHORN

1. ett blåsinstrument tillverkat av hornämne från nötkreatur eller andra slidhornsdjur
2. horn på eller från en bock
3. en art (Proboscidea louisianica) av växter i växtfamiljen elefantsnabelväxter (Martyniaceae)

Exempel på hur man kan använda BOCKHORN i en mening

• En skiva innehöll vallmusik som användes i arbetet på fäbodarna, med bland annat kohorn, bockhorn och näverlur och en annan med de litet ovanligare instrumenten säckpipa och spelpipa, spelade av Ture Gudmundsson.
• Till exempelvis hade han sammansatt ett musikaliskt quodlibet för Mindre teatern 1846, där han själv uppträdde med stycken på violin, flöjt, cello, kontrabas, tenorbasun, valthorn, gitarr, tuba, trumpet, kenthorn, kornett, fagott, oboe, klarinett, mandolin, pukor, nyckelharpa, piccola, rörpipa, bockhorn, säckpipa, lergök, cigarrmunstycke, käpp, två tomma nävar med mera.
• Man utökade också instrumentariet från fiol och nyckelharpa till att också omfatta kohorn, bockhorn, spilåpipa och kölning, och utökade till att omfatta hela landet, inte bara Uppland.

Förberedelsen av sidan tog: 87,34 ms.