Definition & Betydelse | Svenska ordet BORDUN

Definition av BORDUN

1. liggande ton som ackompanjerar en melodi

Exempel på hur man kan använda BORDUN i en mening

• Ordet används både för att beskriva en variant av strupsång som är karaktäristisk för folkmusiken i Tuva (en variant som låter ungefär som en bordun ackompanjerad av en theremin) och för att beskriva de olika typerna av strupsång från Tuva (som kan variera från ett jordbävningsliknande mullrande över mellanregistrets rytmer till de olika stilarna i det högsta registren).
• Förspelet till operan är berömt eftersom det inleds med hela 136 takter oavbrutet i Ess-dur, där ess hela tiden ligger i kontrabasarna som en bordun, ur vilken en vågrörelse som symboliserar floden Rhen så småningom frigör sig.
• Stilen använder ofta nya inspelningstekniker och effekter som bygger på icke-västerländska källor, såsom raga och bordun från den indiska musiken, och är rent strukturmässigt mer åt frijazz-hållet, jämfört med den mer traditionella låtstrukturer hos rock- och popmusik.
• Monofoni är den musikteoretiska termen för enstämmig sats – om man i det fallet vill tala om sats – alltså en oackompanjerad melodi, eller på sin höjd en melodi med ackompanjemang av enbart rytminstrument eller bordun.
• Gällmo spelar traditionell svensk säckpipa, det vill säga munblåst och med en bordun, men även på en utökad variant som är bälgblåst och har fler borduner.
• Faux-bourdon eller "falsk bordun" är en medeltida trestämmig satsteknik som bygger på följder av sextackord som vanligen utgår från och utmynnar i kvintklanger.
• Den flerstämmighet som förekommer är melodistämma med bordun samt heterofoni (till exempel en sjungen melodi beledsagad av heterofont ackompanjemang).

Förberedelsen av sidan tog: 99,62 ms.