Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet BORST

Definition av BORST

1. (hos djur) styvt hår (som t.ex. hos vildsvin); (hos växt) litet tunt spröt som ej sticks (som t.ex. hos nässlor)

Exempel på hur man kan använda BORST i en mening

• Dess korn sitter i ett tvåsidigt ax och varje korn omsluts av ett skal som bär på sträva borst som alla är ungefär lika långa (jämför med kornets borst).
• Ett brännhår består av en giftkörtel och ett därifrån utgående ihåligt borst, som liknar ett fint glasrör med spröd, kiselhaltig vägg och i spetsen, som är krökt, slutar med en liten kula.
• Småaxen har hinnkantade skärmfjäll och ytteragnar, de saknar vanligen borst men kan, hos en del exemplar, ha ett utskjutande borst.
• Dess blomställning är en mycket tät, axlikt hopdragen, cylindrisk vippa, som till form och storlek liknar ängskavlens, men kännes sträv av de små styva borst, som bildas av tomfjällens utdragna uddar; ängskavlens vippa är däremot mycket len för känseln.
• De egentliga hackspettarna har en mycket kantig och kilformig näbb och näsborrarna är täckta med borst.
• Huden har vanligen en mörkbrun till svart färg och saknar hår, med undantag av några borst i ansiktet och på svansen.
• Nattskärran har ett stort, platt huvud med en mycket kort men bred näbb som omges av borst som sitter fast vid näbbroten.
• Inom akvarellmålning förekommer penslar med mjuk borst av mård- eller grävlingshår, de senare används även till rakborstar av hög kvalitet.
• De blekgula till blekbruna fruktgömmena blir fem till sju mm och har otydliga nerver som i mognat tillstånd är utåtstående till nedåtriktat, utan borst och faller lätt av.
• Ett brännhår består av en giftkörtel och ett därifrån utgående ihåligt borst, som liknar ett fint glasrör med spröd, kiselhaltig vägg och i spetsen, som är krökt, slutar med en liten kula.
• Vid mognaden lossnar dess skaft genom en ledgång från huvudaxeln, och såsom epizoiskt spridningsmedel är fruktväggen besatt med krökt borst.
• Silverpelare har snövita borst i areolerna som sitter tätt på de cirka 15 till 20 längsgående åsarna.
• På dessa sitter areoler med ett stort antal gula, hullingförsedda glochider som vid första betraktelsen kan se ut som ull eller mycket kort borst.
• Till fruktens yta ansluter sig släktet rödkörvlar (Torilis) nära till morötter (Daucus), dels genom att biåsar finns mellan huvudåsarna, dels genom de längsgående raderna av krokiga borst som i synnerhet är starkt utvecklade på biåsarna.
• Namnet kan innehålla borst, 'styvt hår (hos djur)' i betydelsen 'svinryggsliknande terrängformation' och kan ha brukats om den barrklädda rullstensåsen vid kyrkabyn.
• Växtkroppen är helt rund, mörkgrön, cirka 4 millimeter tjock, och är täckt med mjukt fjunig borst som utgår från areolerna.
• Släktnamnet Equisetum härleds från latin equus = häst och seta = hår, borst vilket också givit upphov till det engelska folkliga namnet horsetail = hästsvans som växten med någon fantasi kan liknas vid.
• Det viktigaste sinnet är troligen känseln, och ostrakoderna har känsliga borst över kroppsytan och extremiteterna.
• Barken är ofta rödaktig och har sparsamt med raka taggar och tätt med purpurbruna eller rödaktiga borst.
• Taggarna är utspridda, raka, kraftiga, tillplattade till 1,2 cm långa, mellan taggarna finns borst och småtaggar.

Förberedelsen av sidan tog: 70,98 ms.