Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet DESERTÖR

Definition av DESERTÖR

1. (militärt) den som deserterar eller har deserterat; den som utan tillåtelse avviker från militärtjänsten

Exempel på hur man kan använda DESERTÖR i en mening

• En desertör är en person som på eget bevåg underlåter att fullfölja militär plikt eller flyr från slagfältet och från regementets eller nationens fana.
• Under en bondpermis från Escadrille Americaine fångades han in och fördes åter till Bar-le-Duc, där han anklagades för att vara desertör.
• Landsmannen Peter Ivanov, som även han är sysselsatt vid varvet, har deserterat från krigstjänsten i Ryssland och fruktar nu att borgmästarens efterforskningar efter den ryske tsaren, som enligt ryktet lär befinna sig på varvet, kommer att avslöja honom som desertör.
• För att få nåd gick han till fots till Sankt Petersburg, men vände om på vägen och blev som desertör dömd till gatlopp; han slapp dock undan med degradering till soldat.
• Huvudkaraktären, Katharina Blum, är en oskyldig hushållerska vars liv förstörs av en påträngande tabloidreporter och en polisutredning rörande den man som hon precis förälskat sig i – som är en av polisen eftersökt brottsling, även om det senare visar sig att han inte är en bankrånare utan en desertör från armén som stal pengar innan han flydde.
• Hon förälskar sig i Clive Briggs utan att veta om att han är en desillusionerad desertör som inte har mycket till övers för Englands klassamhälle.

Förberedelsen av sidan tog: 84,55 ms.