Definition & Betydelse | Svenska ordet DIFFRAKTION

Definition av DIFFRAKTION

1. (fysik) böjning av ljus

Exempel på hur man kan använda DIFFRAKTION i en mening

• Han sysselsatte sig företrädesvis med undersökningar om ljuset, till exempel om olika gasers förmåga att bryta ljusstrålarna, om färgade ringar och diffraktion, om färgföreteelser, som uppstår, när polariserat ljus faller genom dubbelbrytande kristallskivor, och framför allt om ljusets cirkulära polarisation, som upptäcktes av honom.
• Ytterst sätter den optiska upplösningen en fysikalisk begränsning för upplösningsförmågan som beror av ljusets diffraktion.
• Här producerade han arbeten med diffraktion av atomer (med hjälp av kristallytor) och bevisade bland annat att protonens magnetiska moment var mycket större än vad som tidigare hade antagits.
• Fria fält är ett begrepp inom akustik som innebär ett rum, fält, där ljud är opåverkat av reflektion, absorption, diffraktion, refraktion, diffusion och resonans.
• Den strålen som reflekteras med en vinkel lika stort som infallsvinkeln kallas för "nollte ordningens diffraktion" med m = 0.
• En krans, eller korona, är ett ljusfenomen som uppstår genom diffraktion av ljuset från solen eller månen med hjälp av moln- eller dimdroppar.
• Den fjärde uppsatsen är en systematisk behandling av färgers natur, med en beskrivning av många märkliga experiment och en diskussion av regnbågen, glorior, vädersolar, diffraktion, och de mer rent fysiologiska fenomen av färg.
• Detta belyste prismerna med en kombination av de spektrala färger som skapats genom diffraktion av ljuset från skårorna.
• När strålen träffar ett sådant litet objekt uppstår diffraktion, vilket innebär att detektorn inte registrerar en direkt bild av objektet, utan ett diffraktionsmönster som visar hur ljuset eller elektronerna har interagerat med objektet.

Förberedelsen av sidan tog: 48,73 ms.