Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet E-DUR

Definition av E-DUR

1. (musik) durtonart som i notskrift vanligtvis skrivs med fyra korsförtecken, huvudsakligen bestående av tonerna e, fiss, giss, a, h, ciss och diss med tonen e som tonika
2. (musik) ackord bestående av tonerna e, giss och h

Exempel på hur man kan använda E-DUR i en mening

• Hans Trumpetkonsert i E-dur skrevs för klafftrumpeten och dess uppfinnare, Anton Weidinger, som spelade konserten första gången på nyårsdagen 1804.
• Blott en kort liten tid och jag ilar är en frikyrklig sångtext med fyra 4-radiga verser som sjung i 4/4-dels takt i E-dur.
• Det futuristiska spåret är komponerad i E-dur, taktarten består av fyrtakter och har ett tempo av 92 slag per minut.
• Den välbekanta romansen för enbart stråkar är ett adagio i Ess-dur som i mitten gör en dramatisk utflykt till E-dur för att åter leda tillbaka till Ess-dur.
• Bangert komponerade en violinsonat (c-moll), en stråkkvartett (D-dur), en symfoni (E-dur), en konsertouvertyr och flera häften sånger.

Förberedelsen av sidan tog: 57,88 ms.