Definition & Betydelse | Svenska ordet EKLEKTIKER

Definition av EKLEKTIKER

1. en som till sin åskådning lånar mycket från andra, eklektisk person

Exempel på hur man kan använda EKLEKTIKER i en mening

• Han kategoriserades som "byggmästararkitekt" av sin samtid, trots att han blev en framträdande stilhistorisk (eklektiker) arkitekt.
• Han kategoriserades som "byggmästararkitekt" av sin samtid, trots att han blev en framträdande stilhistorisk (eklektiker) arkitekt.
• Stilmässigt var han en eklektiker och hans utpräglade intresse för konstindustriella former går framförallt igen i interiörernas detaljer.
• Som konstteoretiker var Mengs eklektiker, och ville kombinera antik grekisk stil, Rafaels uttryck, Correggios chiaroscuro och Tizians färgskalor.
• Att denna aldrig kom att ventileras, berodde dels på, att professor Eric Alstrin som eklektiker ställde sig kritisk mot Roséns försök, dels och framför allt därpå, att Rosén på grund av sjukdom och svåra ekonomiska omständigheter hösten 1728 tvangs att lämna Uppsala och bli informator hos general Staël von Holstein på Långbro nära Stockholm, där hans intressen snart fick en ny riktning under beröringen med huvudstadens främsta religiösa personligheter såsom Herman Schröder, Johan Nikolaus Pouget och Erik Tolstadius, som han regelbundet åhörde.
• Giordano var en eklektiker, som sökte förena ideal stil med naturalism och som visste att återgiva vilket maner man behagade.
• Han var en skicklig eklektiker, närmast i Canovas riktning, står högst i sina kvinnobilder, eleganta och behagfulla med utmärkt behandling av marmorn.

Förberedelsen av sidan tog: 103,03 ms.