Definition & Betydelse | Svenska ordet FINSKANS

Definition av FINSKANS

1. böjningsform av finska

Exempel på hur man kan använda FINSKANS i en mening

• Ordet "småkusin" används i finlandssvenskan (jämför finskans pikkuserkku), där syssling i stället, när det används, syftar på småkusiners barn (fyrmänningar).
• I folkmun kallat bland annat "pommes" och "strips", i Finland även "franskisar" som liksom finskans "ranskalaiset (perunat)" och "ranskikset" kommer från benämningen "fransk potatis".
• Språkforskaren Axel Olof Freudenthal försökte hitta en nordisk koppling, men landade i att det kom från finskans lumpo, som kan användas om näckros.
• En teori säger bland annat att namnet kan återgå till fornsvenskans Sundarby och är således en förbättring av detta namn, andra teorier säger att sunder betyder söder, alltså står namnet för Söderbyn, medan vissa teorier säger att namnet ska ha samiskt ursprung – Suntekille, där ”kille” kommer från finskans ”kylä”, vilket betyder byn.
• Nävgröten brukar i bland annat Dalarna, Hälsingland, Medelpad och Värmland kallas för motti (inte att förväxla med det finska begreppet motti) från finskans mutti, ett lånord för maträtten, som under historisk tid och senare åts i festliga sammanhang i Savolax.
• Termen rundradio är liksom norskans kringkasting, finskans yleisradio, estniskans ringhääling och tyskans Rundfunk en motsvarighet till engelskans broadcasting.
• Bokstaven och det ljud den representerar motsvarar svenskans, tyskans och finskans ”ä” utom i isländskan där det motsvarar ”aj”.
• Även rikligare uppsättningar av particip förekommer: finskans verb har sex participformer och latin har tre med futurum particip förutom de två svenskan har.
• Wiiks doktorsavhandling Finnish and English vowels var en experimentalfonetisk och systembaserad jämförelse av finskans och engelskans vokaler, som också hade pedagogiska tillämpningar och blev ett av de första bidragen till tillämpad språkvetenskap i Finland.
• Med pörte (av finskans pirtti) avses oftast i dagens standardspråk en rökstuga, en bostadstyp som skogsfinnarna förde med sig till sina nya hemtrakter i de mellansvenska skogsbygderna från slutet av 1500-talet.
• VMV-klass (från finskans vartiomoottorivene; patrullmotorbåt) är en fartygsklass bestående av patrullbåtar som tjänstgjorde hos kustbevakningen och senare i den finländska marinen under det andra världskriget.
• Assimilation av ljud som inte gränsar till varandra kallas fjärrassimilation, vilket man bland annat finner i finskans vokalharmoni.
• Rassolje eller rosolje är en sillsallad från Estland, med liknande karaktär och etymologi som finskans rosoll.
• Namnet (1553 Karas soone) kommer från kyrkbyn och är en svensk form av finskans Kaaresuanto som i sin tur återgår till ett samiskt namn Gárasavvon.
• Vidare bevakar de finskans "ställning i Sverige, anordnar kulturarrangemang, stärker sverigefinnarnas kulturella identitet och har en i övrigt bred verksamhet: idrott, teater, språkkurser, lägerskolor och kulturutbyte med Finland".
• Kattilakoski (av finskans kattila ’kittel’ och koski ’fors’) är en fors i Torne älv i byn Niskanpää, som väster om älvens mittfåra ligger i Övertorneå kommun (Sverige) och på östra sidan i Pello kommun (Finland).
• Olika tolkningar finns av namnets ursprung, endera från finskans Korpijoki (Vildmarksälven) eller från samiskas där den i grundformen skulle betytt "platsen där solen lyser på det glänsande berget".
• Som konservativ och stridbar ledare för det finska partiet förordade han ett nära samarbete med de ryska myndigheterna för att främja finskans sak, och under sekelskiftets konstitutionella konflikter sökte han behålla förvaltningen i finska händer med målsättningen att trygga den finska nationens fortbestånd.
• Järnmärket symboliserar således den betydelsefulla järnmalmsbrytningen i bland annat Kiirunavaara, medan fjällripan kan ses som en talande symbol för staden Kiruna, vars namn ursprungligen är en försvenskning av finskans kiiruna och samiskans giron, vilka båda betyder just fjällripa.
• Han författade Otjerki iz istorii russkago jazyka (Skisser ur det ryska språkets historia, doktorsavhandling, 1884), Lektsii po istorii russkago jazyka (1888; ny upplaga 1891), de för den slaviska fonetiken och morfologin viktiga arbetena Stati po slavjanorusskomu jazyku (1883), Zvuki tserkovno-slavjanskago jazyka (1888) och Obstje-slavjanskija izmjenija zvukov (1889) och värdefulla språkhistoriska uppsatser (varibland om den äldsta ryska litteraturen och om litauiskans och finskans inflytande på ryskan).

Förberedelsen av sidan tog: 50,37 ms.