Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet HUMANISTER

Definition av HUMANISTER

1. böjningsform av humanist

Exempel på hur man kan använda HUMANISTER i en mening

• Humanisterna (förbund) – ett svenskt förbund för sekulära humanister, för främjande av sekularism och sekulär (icke-religiös) humanism.
• Botulf-bladet tar parti för religionens offer som Salman Rushdie och Taslima Nasrin och andra sekulära humanister.
• För att försörja sig tog han tjänst som informator i Florens, och i de hem han vistades kom han i kontakt med några av tidens mest framstående humanister.
• Han har också skrivit biografier över svenska humanister och kulturpersonligheter som Fredrik Böök, Ingemar Hedenius och Sven Stolpe.
• På sin resa stöter John på företrädare för de flesta tankeriktningar under det tidiga 1900-talet: ytliga, konventionella kristna, framstegsoptimister, romantiker, modernister, psykoanalytiker, humanister, totalitarister, liberalteologer och filosofiska idealister.
• Hirn framstod genom sin omfattande lärdom och djupa kultur- och människokännedom som en av Nordens främsta humanister.
• De 31 ledamöterna utses genom interna val och är tekniker, ekonomer, beteendevetare och humanister från näringsliv, offentliga organisationer och universitetsvärlden.
• Förhållandet mellan populärkultur och finkultur rönte stort intresse efter andra världskriget bland humanister och samhällsvetare.
• Många nytryck av hans läroböcker i Nederländerna, Tyskland, Frankrike och i England bevisar att Macropedius aktiviteter var högt aktade av både samtida humanister och nästa generation.
• På Centrumet arbetar forskare och studenter från vitt skilda discipliner (humanister, samhällsvetare, naturvetare och matematiker) tillsammans vilket möjliggör utbyte av kunskaper och metoder över ämnesgränserna.
• Hon brevväxlade med humanister och personligheter i Curian, såsom Paolo Giovio, Giovanni Della Casa och Bartolomeo Cavalcanti.
• Disputationer, främst baserade på motsättningen mellan skolastiker och humanister, var den viktigaste formen för vetenskapligt utbyte vid 1100- och 1200-talens universitet men utvecklades därifrån till en form för akademisk examina, som blev basen för dagens disputationer där man försvarar sin avhandling.
• Protesterna var starkast bland dem som kände den största osäkerheten med tanke på sin framtida utkomst, främst samhällsvetare och humanister.
• Handen blev sedan vanlig som marginalanteckning under senmedeltiden och renässansen, exempelvis hos Petrarca, Boccaccio och andra humanister.
• Hon betraktades av samtiden som en förebild för humanistisk bildning för sina studier i latin och grekiska, och brevväxlade med samtida humanister som Cassandra Fedele och Angelo Poliziano.

Förberedelsen av sidan tog: 106,07 ms.