Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet HUVUDORD

Definition av HUVUDORD

1. (grammatik) substantiv
2. (grammatik) det ord i en fras som övriga delar av frasen underordnas

Exempel på hur man kan använda HUVUDORD i en mening

• Epitet (av grekiska "bredvid" och "ställd") är ett biord som utan paus ansluter sig till ett huvudord för att ange en egenskap hos detta, jämför attribut.
• Detta kan bero på grammatiska eller semantiska egenskaper hos andra ord – huvudord – som de är kopplade till.
• I nominalfrasen mannen som kom in från kylan är bisatsen som kom in från kylan en bestämning (attribut) till substantivet (nominalfrasens huvudord) mannen.
• Postpositioner är adpositioner som placeras efter huvudordet, till skillnad från prepositioner som föregår sitt huvudord.
• Termen huvudord brukar dock inte användas om den fras som innehåller det finita verbet, alltså predikatet, eftersom denna verbfras kan sägas representera själva satsen.
• Olika frastyper benämns efter sitt huvudord (närmare bestämt: efter huvudordets ordklasstillhörighet).
• En prepositionsfras (engelska: prepositional phrase, PP) är en fras som har en preposition som huvudord.
• Den består av ett huvudord böjt i ablativ och med det som apposition korrelerande substantiv, adjektiv eller particip.
• Den kanske mest typiska bestämningen är attributet, vilket har ett substantiv (eller substantiviskt ord) som huvudord, till exempel röd ros.
• Detta behöver alltså inte innebära att konstruktionen saknar huvudord; eftersom prepositionen bestämmer formen på (styr) substantivet eller pronomenet, ses prepositionen som huvudord.
• Predikativ funktion realiseras vid huvudord som svårighet, problem, till exempel Problemet att vi inte kunde fastställa ursprunget var irriterande; jfr.
• Samma kan ske i typ tre, trots att subjektpositionen vid attributets huvudord här egentligen är upptagen, till exempel Hon hade fräckheten att insinuera att jag var fet.
• Utbrytning innebär att det aktuella satsledet "bryts ut" till en inledande matrissats där det utgör huvudord i ett predikativ, med det icke utbrutna som relativ bisats.
• I många språk kongruensböjs med det ägda, som är huvudord till pronominet, typiskt sett en nominalfras.

Förberedelsen av sidan tog: 103,95 ms.