Definition & Betydelse | Svenska ordet JURIDIKENS

Definition av JURIDIKENS

1. böjningsform av juridik

Exempel på hur man kan använda JURIDIKENS i en mening

• Med beviskrav avses inom juridikens processrätt det bevisvärde som den som har bevisbörda behöver uppnå för att en omständighet, ett så kallat bevistema, ska anses styrkt.
• Johan Stiernhöök, född Johan Olofsson Dalkarl (även Johannes Olai Dalecarlus) den 27 februari 1596 i Rättviks socken, död 25 juli 1675 i Stockholm, var en svensk jurist som har kallats "den svenska juridikens fader".
• Om rätt och rättstillämpning: studier i juridikens idéhistoria och rättstillämpningens teori, Stockholm, 1952.
• Det bevisvärde som måste uppnås för att en sådan omständighet, bevistemat, ska anses styrkt inom juridikens processrätt kallas beviskrav.
• Skrivsättet har uppstått ur juridikens krav på exakthet och opersonlighet och har inverkat på skriftlig framställan från myndigheter och juridiska texter generellt.
• Den militära professionens, beteendevetenskapens och juridikens perspektiv, samt politiska och etiska bedömningsgrunder behövs för att kunna förstå villkoren för och sammanhanget som tekniken ska användas i.
• Konkludent handlande är en term inom juridikens avtalsrättsliga område och avser ett av flera sätt på vilket ett avtal kan slutas.
• Under notarietjänstgöringen läste Arrhed masterstudier inom programmet ”European Intellectual Property Law” vid Stockholms universitet och har specialiserat sig på affärsjuridik med inriktning på immaterialrätt, TIME (telekom, IT, media och entertainment), entreprenad- och fastighetsrätt, varför kulturkopplingen återknutits i juridikens form.
• Wexionius var en mångsidigt lärd man, vars undervisning och författarskap har varit av stor betydelse för juridikens och statsvetenskapens studium i Sverige.
• Spangenberg kom som fattig student vid Jena universitet i Buddeus hus under pietistiska inflytelser, som föranledde honom att från juridikens studium övergå till teologins.

Förberedelsen av sidan tog: 106,09 ms.