Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet DIKEN

Definition av DIKEN

1. böjningsform av dike

Exempel på hur man kan använda DIKEN i en mening

• Blanda du till dubbelt bark i brödet, jag vill gräva dubbelt större diken, men av Herren vill jag vänta växten.
• Det vegeterar nämligen uteslutande som en flytväxt på ytan av stillare vatten, till exempel i sjövikar, dammar och diken.
• De idag existerande delarna av muren har en total längd på ungefär 6000 km, vilket tillsammans med diken och naturliga barriärer skapar en 8 850 km lång försvarslinje.
• Lissmadalgången är ett varierande odlingslandskap med strandbete, fuktbetesmarker, åkerholmar, åkermarker och öppna diken.
• Efter vallbygget skulle området tömmas på vatten vilket krävde diken i området och vattnet måste pumpas ut i sjön bakom vallen.
• Avloppsvattnet distribueras med hjälp av avloppsledningar, diken och kloaker tills det släpps ut i något vattendrag, sjö eller hav.
• Barriären är ett samlingsnamn på en serie av befästningar, taggtrådsstängsel, åtta meter höga betongmurar, elektroniska övervakningssystem, bevakningstorn, djupa diken och militärvägar samt ett system av motorvägar som palestinier är förbjudna att färdas på.
• Tuvstarr växer vanligtvis på våt, näringsrik mark, såsom källdrag, kärr, strandängar, bäckkanter, diken, och övergivna slåttermarker.
• Brunskäran växer på fuktiga, försumpade ställen, mest i stillastående vatten i dammar och i diken med dybotten.
• Vattenstäkra är ganska sällsynt i Norden, men trivs i näringsrik dy eller lera i grunt vatten, exempelvis i sjöar, åar, dammar, betesmarkspölar och diken.
• Likaså var deras enmansgravar, ofta med den döde placerade i liggande sovställning (hocker) i relativt flacka högar med eller utan omgivande diken, vilket var ett kulturellt lån från den snörkeramiska kulturen i nordöstra Europa.
• Älggräs växer i stora bestånd på fuktiga skogsängar, på försumpade ställen i skogarna (alkärren), vid skuggrika stränder och håller sig envist kvar i de diken, som går genom åkrar och gärden.
• Vasstarr är vanlig i Norden och återfinns i utbredda bestånd eller glesa tuvor på våt, näringsrik, lerig eller dyig mark, helst i grunt vatten, som exempelvis sjö- och åstränder, dammar, diken och alkärr.
• Skärmstarr är ganska vanlig i Norden och återfinns på fuktig till blöt, näringsrik mark, helst med rörligt grundvatten, exempelvis källdrag, småbäckar, alkärr, lövsluttningar, diken och vägkanter.
• Rävstarr är ganska sällsynt i Norden, men kan återfinnas på våt, näringsrik lerjord, såsom diken, dammar, gropar, fuktängar och strandkärr.
• Harstarr är vanlig i Norden och återfinns vanligtvis på frisk till fuktig mark, såsom stigar, vägkanter, renar, betesmark, hyggen, diken, stränder och ruderatmark.
• Hartmanstarr är sällsynt i Norden men kan återfinnas på fuktig, kalkrik, kustnära mark, såsom slåtterängsrester, bäckkanter, fuktängar, kärr, strandängar och diken.
• Den är vanlig i hela Sverige och växer vanligtvis på fuktiga jordar, såsom stränder, diken, hyggen och fuktängar.
• Dessa vägar hade bankar, gravar eller diken på sidorna som skydd mot översvämningar och fungerade även som vägar över sankmarker.
• ”Galten” klarar 60 % stigning och 40 % sidlutning, kan korsa 50 cm djupa diken, klättra i trappor med 35 cm höga steg och vada genom 80 cm djupt vatten, och har en vändcirkel på 12 meter.

Förberedelsen av sidan tog: 106,49 ms.