Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet KÖL

Definition av KÖL

1. den understa delen av en båt eller ett fartyg som går längst mittlinjen av skrovets botten och utgör dess stomme; särskilt den nedskjutande, skivliknande delen under båtens botten avsedd att minska avdriften och hålla båten upprätt

Exempel på hur du använder KÖL i en mening

• En bojort är byggt med en flat botten utan köl, de ursprungliga var riggade med en mast samt förde sprisegel och stagfock.
• Fartyget är mycket högt i för och akter samt liksom tvärt avskuret, flatbottnat och utan köl, varför rodret, som löper i en ränna och hålls fast av tåg, kan sänkas nedom bottnen, då vattendjupet så tillåter.
• Eskimåsväng, eller kajakroll, är en teknik för att vända tillbaka en kapsejsad kajak på rätt köl utan att lämna sittbrunnen.
• Stjärtfenan saknas men har ersatts av en förlängning av rygg- och analfenorna som bildar ett slags orörlig köl längst bak.
• Skrovet utgör sjöfarkostens sidor och botten, och indelas i diverse olika delar, såsom akter, stäv, köl, etc.
• Marshall ville att USA skulle skänka pengar till länderna i Europa, för att hjälpa de sönderbombade och krigshärjade europeiska länderna att återuppbygga sina fabriker och för att få deras ekonomi på rätt köl.
• Minas Tirith var byggt på en kulle vid Mindolluins fot i Anorien; dess köl pekade österut mot Osgiliath.

Förberedelsen av sidan tog: 72,44 ms.