Definition & Betydelse | Svenska ordet KONJUGAT

Definition av KONJUGAT

1. (matematik) om ett komplext eller hyperkomplext tal eller matris: det tal som fås om man byter tecken på det eller de imaginära komponenterna i varje eventuellt element

Exempel på hur man kan använda KONJUGAT i en mening

• Det är detsamma som att transponera matrisen och sedan ersätta alla element med sina komplexa konjugat.
• Man kan enkelt bestämma rang samt de fyra fundamentala underrummen (värderummet och nollrummet till en given matris och matrisens hermiteska konjugat) till en matris A genom att titta på matrisens singulärvärdesuppdelning.
• Produkten av ett binom med dess konjugat blir enligt konjugatregeln differensen mellan två kvadrater.
• En unitär matris är en kvadratisk matris vars hermiteska konjugat även är dess invers, det vill säga.
• Inom matematiken är Bochner–Kodaira–Nakanos identitet en analogi av Weitzenböcks identitet för hermiteiska mångfalder, som ger ett uttryck för antianalytiska Laplacianen av en vektorknippe över en hermiteisk mångfald i termer av dess komplexa konjugat och krökningen av knippet och torsionen av metriken av mångfalden.
• Satsen säger att isogeniklasserna av enkla abelska varieteter över en ändlig kropp av ordning q korresponderar till algebraiska heltal vars alla konjugat (som ges av egenvärdena av Frobeniusendomorfin av första kohomologigruppen eller Tatemodulen) har absolut värde √q.
• Inom representationsteorin, en del av matematiken, är Mautners lemma ett resultat som säger att om G är en topologisk grupp och π en unitär representation av G på ett Hilbertrum H, då gäller för varje x i G som har konjugat.
• Alla punkter som inte ligger på någon av triangelns sidor (eller förlängningar av dessa) har ett isogonalt konjugat.

Förberedelsen av sidan tog: 96,89 ms.