Definition & Betydelse | Svenska ordet LÄTO


LÄTO

Definition av LÄTO

  1. (ålderdomlig pluralform hos verb) ersatt av lät; böjningsform av låta

Antal bokstäver

4

Är palindrom

Nej

4
TO
ÄT

4

28

8
LO
OT
TO
ÄT


Sök efter LÄTO på:



Exempel på hur man kan använda LÄTO i en mening

  • Namnet förekommer bland annat på en runsten i Bogesund: ""Gunne och Åsa läto resa denna sten och gjorde denna gravkista av sten efter sin son.
  • På denna runsten stavas namnet ainkriþ : Ingrid och Ingegärd läto resa stenen och göra vadställe i sundet till minne av Tore, sin fader.
  • Äldsta belägget i Sverige är en runinskrift från 1000-talet på en sten vid Nora sjö, Södermanland: Ingemar och Arne läto resa denna sten och göra bro efter Stenkel, sin son.
  • ”biriR (Börje/Birger) och ‑‑‑ma (Holma) läto göra dessa märken efter hulma (Holme, böjd form Holma), sin gode son, och efter hulmnui (Holmvi), sin dotter.
  • Namnet finns omnämnt på en runsten vid Lunda kyrka, där det står Gunlög och Holma läto resa denna sten efter Sven, sin broder, Vavres arvinge.
  • Namnet förekommer på en runskrift från 1000-talet: "Arnulv och Gammal och Spjute de läto hugga hällen efter Rogvat fader sin god".
  • Kristian Fredrik bedyrade i ett förtroligt brev till sin vän Carsten Anker, ägaren av Eidsvolls herrgård, att hans egna generaler "aldrig läto honom höra annat än berättelser om fiendens överlägsna styrka och om hur omöjligt det var att göra honom motstånd".
  • Detta understryks också av den runsten som sitter inmurad i kyrkans torn vars text lyder översatt:"Fet och Ragna,de läto rista stenar efter Vinterlide".
  • Nusvenska: »Kylving och Holmger läto resa stenen efter Vred, sin fader, och efter Viborg, sin syster.


Förberedelsen av sidan tog: 174,31 ms.