Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet STATSFÖRFATTNING

Definition av STATSFÖRFATTNING

1. (politik) (ett lands) grundlagar, konstitution, statsskick

Exempel på hur du använder STATSFÖRFATTNING i en mening

• En grundlag, konstitution eller statsförfattning, är en lagsamling som utgör de grundläggande formella normerna i en stat, beslutade av den eller de som innehar den politiska makten.
• Oktrojera, av egen maktfullkomlighet anordna, sägs om en regering, då den utan samverkan med representationen eller folket ger och utfärdar en statsförfattning: oktrojerad grundlag eller oktrojerad författning.
• Att denna från den senare antiken ärvda framställning är en ohistorisk konstruktion, är redan i och för sig påtagligt och stärks också genom Aristoteles' skrift om Atens statsförfattning.
• Reformen motiverades av behovet att modifiera och samordna reglerna i en gemensam lag samt att se över den rådande maktfördelningen, men utan att ändra grunderna för Finlands statsförfattning.
• Trots att han var uppfostrad i överflöd gjorde han till sin uppgift att förbättra det förfallna spartanska samhället genom att återinföra Lykurgos statsförfattning och forntidens enkla seder.
• Kenyon utgav bland annat den 1891 funna på papyrus författade Aristotelesskriften "Om atenarnas statsförfattning" (1891 och 1903), Classical texts form papyrus in the British museum (1891), Catalogue of Greek papyri in the British museum (3 band, 1893–1907) samt handböckerna Palæography of Greek papyri (1899) och Handbook to the textual criticism of the N.
• och försökte förgäves omstörta Sullas statsförfattning, drog därefter mot Rom med en krigshär men besegrades av Gaius Lutatius Catulus och Pompejus och avled under flykten till Sardinien.
• Parlamentet antog en ny statsförfattning som gav Ahmet Zogu diktatoriska maktbefogenheter; han kunde utse och avskeda ministrar, hade vetorätt i lagstiftning och kunde välja en tredjedel av medlemmarna i senaten.

Förberedelsen av sidan tog: 122,32 ms.