Definition & Betydelse | Svenska ordet URGERMANSKA

Tyr (isländska Týr, forntyska Ziu, fornengelska Tiw, urgermanska Tiwaz) är en av asagudarna i den nordiska mytologin.
Som synes är det första ett arvord från urnordiska, det andra ett lånord från medellågtyska – båda härrör dock från samma urgermanska ord.
Det svenska språket härstammar från den urgermanska som talades av de germanska stammarna från omkring 2000 f.
Efterledet -ar betecknar maskulinum (och härstammar ifrån urgermanska *harjaz), alltså man eller krigare och är identiskt med -ar i Gunnar, Ivar och Ragnar.
I urgermanska började man ange förfluten tid med ett ord som lever kvar i engelska "do" och tyska "tun".
Kylverstenen är en av få runristningar där hela den urgermanska futharken är ristad, i ordningen f u þ a r k g w h n i j p e/ï R/z s t b e m l ŋ d o.
Sievers lag uteblir efter kortstavig bas: gotiska harjis 'här' < urgermanska *harjaz < urindoeuropeiska *korjos.
Titeln är mer än 2 000 år gammal; lingvister har rekonstruerat den urgermanska formen *kuningaz, en form som finnarna (kuningas) bör ha lånat av germanerna före vår tideräknings början.
Fornsvenskans kunung har bildats till isländskans konr 'förnäm man', som liksom finskans kuningas anses ha sitt ursprung före vår tideräkning i den urgermanska formen *kuningaz.
En säregenhet för många av de egentliga dalmålen är att det urgermanska w-ljudet har bevarats i ord som wöll (vall), wid (ved), kwänn (kvarn) osv.

Förberedelsen av sidan tog: 66,26 ms.

Definition av URGERMANSKA