Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet FOLKMÅL

Definition av FOLKMÅL

1. lokal variant av talspråk mellan högspråk och dialekt

Exempel på hur man kan använda FOLKMÅL i en mening

• Dialekt står i motsättning till standardspråk, men det finns ett kontinuum från neutralt och regionalt standardspråk via utjämnad dialekt till genuin dialekt (folkmål, bygdemål).
• Dialekt står i motsättning till standardspråk, men det finns ett kontinuum från neutralt och regionalt standardspråk via utjämnad dialekt till genuin dialekt (folkmål, bygdemål).
• Undantag är också traditionella folkmål från Härjedalen och nordvästra Jämtland (Frostvikens socken), som traditionellt brukar räknas som varianter av den norska dialekten trönderska, medan jämtskan i övrigt betraktas som norrländskt mål präglat av att vara mellanled mellan de dialekter som talas vid den norrländska kusten och trönderskan i Trøndelag i Norge.
• I övrigt kan de olika dalmålen betraktas som svenska folkmål, som ansluter sig närmast till den uppsvenska dialektgruppen (i Gästrikland, Uppland, norra och östra Västmanland).
• En annan betydelse av ”skånska” är de genuina dialekter eller folkmål som historiskt talades i Skåne; dessa äldre folkmål har visserligen påverkat de nutida utjämnade dialekterna och regionala formerna av standardsvenska, men är (var) så annorlunda i sitt uttal, sin fonologi, sin morfologi och i sitt ordförråd, att de för det stora flertalet nutida svenskar och skåningar vore svårbegripliga.
• Trivialnamnet näva är en avledning från 1800‑talet av näv, ett nordiskt ord för näbb, som är belagt i fornsvenska och folkmål.
• Han disputerade 1957 vid Helsingfors universitet i filologi med en avhandling om "verbböjningen i Österbottens svenska folkmål".
• Ahlbäck var verksam som dialektologisk amanuens vid Folkkultursarkivet vid Svenska litteratursällskapet i Finland 1937–1950, professor i nordisk filologi vid Helsingfors universitet 1950–1960, samt 1960–1981 huvudredaktör för dialektordboken Ordbok över Finlands svenska folkmål (1976–).
• Genuina svenska folkmål som är mera direkta fortsättningar på moderspråket fornsvenska har ofta en kraftigt avvikande morfologi från standardsvenskan, i vissa fall även en avvikande syntax; folkmålens grammatik beskrivs ej i denna artikel.
• Traditionella härjedalska folkmål står långt närmare folkmålen i Trondheims stift än några andra svenska dialekter, med undantag för de jämtska.
• I sitt författarskap behandlade Ledin hembygden och dess folk, där berättelserna oftast är på ångermanländskt folkmål.
• En informant är en uppgiftslämnare, i synnerhet en person som ger upplysningar till en forskare om sin egen kultur, såsom sitt talade modersmål (dialekt, folkmål).
• Hans insats i forskningsarbetet utgår från de förbindelser mellan flera vetenskapliga och hembygdsintressen, för vilka landsmålsföreningarna under ett tidigare skede hade utgjort ett hemvist: folkmål och folkliv, folkdiktning och historisk topografi.
• Den tid han hade över från sitt lärarkall och redaktörskap i Härnösand, ägnade han åt forskning inom språkvetenskap, såsom Ångermanlands folkmål samt svensk och jämförande etymologi.
• Kröger var en prästson från Vinslöv som sedermera blev lagman, men som för eftervärlden blivit mest känd för sina på 1770-talet på skånskt folkmål nedtecknade tillfällighetsvisor.
• Med utjämning av traditionell dialekter (genuina folkmål) blir uttal som inte överensstämmer med den officiella skriftbilden ovanligare.
• Landsmålsföreningarna var studentföreningar vid universiteten i Uppsala, Lund och Helsingfors för uppteckning av folkmål och folktraditioner.
• Henrik Aminson, född 30 mars 1814 i Örebro, död 29 juni 1885 i Strängnäs, var en svensk läroverkslärare, läroboksförfattare och utgivare av uppteckningar av folkmål och folkminnen.
• I dagligt tal kan ångermanländska beteckna de regionala varieteter av rikssvenska som talas i landskapet, medan begreppet i akademiska sammanhang avser de traditionella folkmål som utvecklats parallellt med riksspråket under hundratals år.
• I stadsdialekten göteborgska används ett tionde vokalfonem på ett mer varierat, mindre frekvent och språkhistoriskt mindre förutsägbart sätt än i västgötska och värmländska folkmål.

Förberedelsen av sidan tog: 178,82 ms.